Vidrigaste jag sett...

Såg trailern till dokumentären: Eartlings. Så skriver ett långt inlägg och för er som inte läser är det min text om hur jag slutade vara vegetarian och idag direkt efter trailern och många tårar och ett värkande hjärta går tillbaka till att vara vegetarian.

Som flesta vet är jag en FD vegetarian. Var vegan under några få månader men som vegetarian åt jag för det mesta veganskt i hemmet. Jag mådde som absolut bäst som vegetarian. Mest för mitt samvete om jag ska vara ärlig, för djur är en obeskrivlig sak för mig. Jag ser djur som mer värda denna planet än människor och djur är en av de vackraste och underliga saker som finns. Så mitt val att bli vego var inte svårt, jag läste på väldigt mycket och bestämde mig att bli vegan men föll tillbaka till vegetarian tyvärr. Självfallet mådde jag bättre (i början) som vegetarian då kroppen blev mycket renare i sig, men det var ju bara ett plus i kanten.

Förra året slutade jag. Jag är en person som helt plötsligt kan bli jätte äcklad av mat osv om jag äter äcklig mat, min skolmat var vidrig, de trodde vegetarianer levde på kolhyrater och ja det slutade med att jag blev äcklad av det mesta. Det innebar för mig att jag inte fick i mig knappt någon näring alls. Det var även jobbigt för mig som vegetarian då min enda vän jag hade som vegetarian och jag slutade vara vänner. Så varje gång jag åt borta så blev allt konstant anpassad efter mig, och jag blir stressad över sånt. Så ja i slutet så var jag konstant trött, ingen energi ovasett kosttillskott osv..så jag gav upp.

Jag äter mycket vegetariskt och föredrar fisk framför kött. Och fisk och skaldjur var ju det jag egentligen saknade när jag var vegetarian för jag slutade aldrig för jag inte gillar smaken, utan hur djuren och naturen behandlas. Jag skäms än idag för säga jag är en köttätare. Jag får ångest varje gång jag äter det och jag känner mig som ett jävla äckel som går emot alla mina åsikter. Jag är påläst om djuren jag slukade upp information som en torr svamp som lades i vatten. Jag kan inte blunda. Jag kan inte låstas att jag inte gör fel.
Nu såg jag en trailer för en film som kallas Eartlings och jag började gråta, det var det absolut vidrigaste jag har sett.

Jag skiter i allt nu. Jag slutade vara vego för nu typ exakt ett år och en månad sedan. Jag har mått mer dåligt psykiskt av äta kött detta år än vad jag mådde dåligt fysiskt för att jag hamnade i en konstig period. Mitt hjärta blöder efter trailern jag såg och jag blir vegetarian igen nu. Ja, på plats, idag så går jag tillbaka att vara vegetarian. Jag vill äta med gott samvete och jag klarar inte av tanken av hur djuren behandlas. Dock så är det helt annorlunda i Australien än i många andra länder då de har mycket respekt för djuren. Men jag klarar inte gå med skuldkänslorna och skämmas för jag äter kött. Jag kommer alltid gilla kött men jag älskar djur levande mer...och att djuren ska ha det bra är viktigare än att jag ska äta deras kroppar för att njuta en minut då vegetarisk mat är förbannat gott också.

länk till sidan: http://www.earthlings.com/ . Hela filmen finns online, jag såg dock bara trailern. Jag rekomenderar inte detta för någon som är känslig. Jag grät i en timme efter enbart trailern och jag vet inte om jag vågar se filmen. Jag hade ingen aning hur starka klippen skulle bli och jag förstår varför filmen kallas "the vegan maker". Se hundar kastas in i soppbilar, folk slita av pälsen av djur och sen få se att djuret fortfarande lever fick mig i chock då jag förväntade mig "mildare" bilder. Jag ska försöa bygga upp styrka att se filmen men jag vet inte om jag vågar då jag har sån jävla ångest och ånger jag slutade vara vegetarian nu.... Men jag rekomenderar verkligen att kolla åtminståne trailern och sedan fråga dig själv om den där extra köttbiten verkligen är värt djurens lidande.

Kommentarer
Postat av: tess

Jag var tvungen att stänga av! Mådde fan illa.

2011-09-06 @ 08:01:33
URL: http://accordingtoophi.blogspot.com/

bloglovin

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback