Min bebis blev jagad av monster idag.


Ja som de flesta vet har vi adopterad Ralphie från RSPCA...Vi vet inte något mer än att han var en hemlös hund i månader innan de tog in honom till RSPCA...Vad vi har lärt oss om Ralphie är när han ser barn så vill han springa, och om han är lös så är svansen mellan benen öronen bak och han springer så långt ifrån barnen han bara kan och väntar på vi är så långt borta som möjligt och kommer tillbaka till oss. Han gillar inte män heller men hanterar dem mycket mycket bättre, han gillar mer inte att hälsa på män och så...

Idag när vi hade hunden lös i parken och gick så kommer det in typ 5 ungar och springer, Ralphie börjar springa från dem och de börjar jaga Ralphie? Helt ärligt vilka jävla idioter gör det? Föräldrarna sa ingenting heller...så Brad skriker FUCK OFF...tror ni de slutar jaga vår hund så jag vrålar till snorungarna eftersom föräldrarna fortfarande inte säger någonting "Stop fucking chase the dog, dont you see he is scared" jag vet inte om jag svor eller sa mer saker för jag blev helt galen alltså.

Vilka föräldrar låter sånt här hända? Varför tror ungarna det är okey att börja jaga en random liten hund som ser helt förstörd ut när de börjar? Är de helt efterblivna och har ingen känsla överhuvudtaget när man ska sluta? Dessa ungar måste varit 8+ och vad jag vet som har en syster som är lite äldre än det så skulle hon aldrig börja jaga djur på det viset och mamma skulle inte tillåta om någon av oss två någonsin skulle göra det.

Jag ville gå tillbaka när vi hade kommit iväg från dem och svära på föräldrarna och säga till dem. För de kollade på oss som vi hade begått mord efter vi svor åt deras äckliga barn...Men vad är det som egentligen händer när man är en förälder? Varför måste man som annan person säga till barnen och då får man blickar som man gjort något riktigt hemskt? Många har råkat ut för detta men i andra situationer när föräldrar bara sitter och låter ungarna bete sig totalt jävla odrägligt.

Jag älskar min lilla vovve och vad människorna som ägde honom innan har gjort kommer jag alltid förakta och jag är glad de övergav honom så han fick komma till oss, självklart inte glad över erfarenheterna han har fått genomgå för han är ju skadad efter det, men jag är så glad jag och Brad har möjlighet att ge kärlek till lilla Ralphie som han inte fick innan....

Kommentarer

bloglovin

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback